Förord

"Ska vi spela fox?"

I början lystes den finska schlagerhimlen av utländska stjärnor. Både texter och melodier var importerade, men så småningom började de inhemska krafterna ta över. Gruppen Dallapé blev en av folkfavoriterna i 1900-talets början (gruppen tog sitt namn ur dragspelsmärket Dallapé). En av orkesterns musiker var den legendariske Martti "Masa" Jäppilä. Kauko Käyhkö, sångsolisten på sommarturnén år 1938 beskriver gruppens första steg i boken Dallapé:

"På den tiden brukade orkestermedlemmarna ibland sjunga med i refrängerna. De var huvudsakligen utländska musiker som sjöng med utländska texter. Den finländska publiken saknade finska texter till dessa melodier som ständigt spelades i deras huvud. Texter, som skulle ligga nära till deras hjärtan. Masa Jäppilä såg sin chans, vässade sin penna och sporrade sin Pegasus till de finska travbanorna. Själv berättar han om saken så här:

"… Oavsett störningar från orkesterns håll föddes den första sångtexten med möda och plåga en oktobermåndag år 1925 och den framfördes redan på onsdag på Arbetets Vänner av (Ville) Alanko. Publiken blev begeistrad och "Alaska" fick framföras gång efter gång. Poliserna i Hagnäs fick till sin glädje höra publiken nynna på den finskspråkiga versionen då de lämnade dansbanan…"

En solig sommardag på 1930-talet satt min faster Eljas Kentala på en hölass och såg Dallapés turnébuss åka längs Jyväskylävägen mot Karleby. På Santeris kafé visste man att de skulle uppträda på Hotel Seurahuone senare på samma kväll. Eljas lämnade sitt arbete för den dagen och åkte till Karleby för att höra rikets bästa dansorkester. Snart efteråt hördes de nya rytmerna även i Kaustby och nya grupper som t.ex. Salon sävel och Järvelän pojat började spela till dans på kvällarna. Även den legendariska spelmansgruppen Purppuripelimannit började spela tango och foxtrot: "Ska vi spela fox?" Brukade även självaste Konsta Jylhä ibland fråga sina spelkamrater. Lite senare blev gruppen Silver Star populär även utanför landskapsgränserna och den efterträddes av Hot Club de Kairela som bestod delvis av samma musiker.

Och sedan kom T for Three!

Gruppen fick sin början på Kaustby musikgymnasiets korridorer där tre musikaliska skolflickor Vuokko Leppäniemi (Hedman), Satu Rauma (Helén) och Marianne Oivo hittade en gemensam ton. De lär ha haft Harmony Sisters som förebild men säkert har även dansorkestern Järvelän pojat haft sin påverkan, deras gitarrist Mauno Leppäniemi var ju far till Vuokko. Även Satus far Seppo Rauma hade dansbandsbakgrund. Efter gymnasiet fortsatte dessa unga damer att musicera tillsammans i Leppäniemis familjeorkester "Suutarin pojat". År 2009 samlade den mångsidige musikern Timo Alakotila ihop en orkester för att spela med dessa sångerskor. Orkestern består av Kaisa Ristiluoma, dragspel, Mauno Järvelä, violin, Petri Hakala, gitarr och Janne Virkkala, kontrabas. Orkesterns varumärke är den ljusa trestämmiga sången och Alakotilas stiliga arrangemang av dansmusikens klassiker, som han har fått lära från sin far Toivo Alakotila. Repertoarens stomme är dansmusikpärlor sjungna på finska, Matti "Masa" Jäppiläs arv till ära.

På Karleby järnvägsstation, Kalevaladagen 2017

Mauno Järvelä


   
T For Three
«  Toukokuu   »
Kategoriat